ibland tänkter jag att jag inte lever livet till det fullaste. att jag inte tar tillvara på stunden och möjligheterna som korsar min banan. jag vill inte sitta på hösten och känna att jag inte älskat, skrattat, festat, gråtit, tränat, syndat, upplevt och så vidare mig nog. jag vill åka både upp och ner. men så kommer det stunder i livet som är magiska som får mig att känna att jag lever och gör det till fullo. små saker.
igår hade jag en fantastisk augustikväll. jag mötte upp min finaste vän för lite onödig shopping av söta menlösa ting. vi åkte en het buss över västerbron till ramblas för guda god tapas och kall öl. tiden flög inte förbi, vi tog tillvara på den. vi gick vidare i kvällsolen och köpte kaffe och glass. jag tog med henne högt upp på berget vid kyrkan och vi dinglade med benen samtidigt som vi iaktog en råtta. vi promenerade på den fula gatan mot slussen och pratade än mer. vi kramades adjö.
jag fortsatte upp för trapporna mot mosebacke i solnedgången och det var då som magin verkligen slog in på avstånd.
"det är vackert när jag tjuvlyssnar på salem al fakir från mosebacke. tack för ikväll. puss! ps. jag kommer stoppa dig innan du blir crazy cat lady. det är därför man har vänner ;)"
sen svarar hon med ord som får mig att känna att jag verkligen lever livet på bästa möjliga vis.