flöte

jag är säkert inte med på noterna. band of horses. kärlek vad bra de är. var har de hållit hus innan?

i helgen, precis som den förra, har jag sovit 12-14 timmar per dygn. de säger att det kommer sol imorgon, jag ska lapa hela lunchen lång. men snart väder det. våren kommer igen! låg och tänkte igår, försökte göra en topp tio lista på året som snart passerat. det går inte, trots de extrema segheten den senaste tiden har året varit fyllt med så många bra saker. paris. italien. selma. signe. tessa. daniel. sena sommarkvällar. bröllop. vänner. glädjetårar.

klockan är en bit över nio, det går säkert en dålig film på teve att somna till. hopp

... troll

mina olika viljor drar i mig och jag vet inte vem jag ska lyssna på. det blir så här i mig när jag inte har något planerat och jag inte trivs. just nu trivs jag inte på jobbet och jag trivs inte hemma. detta har lett till väldigt många kvällar ute på stan med vänner och vin, mycket vin. som alla vet hjälper det inte alls, man tappar kontrollen än mer av att skjuta på det där ta-tag-i. ur detta har också kommit ett ligga förslappad i soffan hela kvällen för att vila upp mig. man kan säga att jag är dötråkig att leva med på alla sett och vis.


jag förmår mig inte att ta min allt tjockare rumpa till gymet, rensa undan sommarkläder som ska ge rum för vinterkläder (som givetvis ligger i en hög på golvet), fixa ordning i källaren eller att ta hand om mina växter. jag har istället en bild av att bara jag köper den där cykeln, diskmaskinen, datorn, byrån, soffan och så vidare så löser det sig. som om jag på allvar tror att att jag kan shoppa mig ur det här. så dum har jag väl inte blivit? jag är behöver ju inte de där prylarna.


sen har vi det andra benet, det benet som jag mer tror på. resa. i mitt huvud hade vi bestämt oss för zanzibar, men så givetvis låg jag steget före. alltid. dani säger att han vill tillbaka till panama. helt ärligt vet jag inte om jag pallar åka tillbaka. dit. inte just nu. så jag skjuter från höften och hoppas på att vi iaf ska åka iväg till marocko i vår och fira fem fina år och till new york. london med vänner har jag tummat på.


han och jag åker iaf till nynäshamnshavsbad på söndag och sover kvar till måndag. veckor kan sluta/börja på sämre sätt.


13 semesterdagar.


kon…

Vi tänkte på plåster när..

...vi hade nästan alla vänner över på middag. Vänner med barn. Jag älskar dessa ungar och jag tycker mig se nån form av kärlek i deras ögon med. Jag ser dem också som min vänner. Med nästan samtliga har jag något eget. En egen lek, ett eget ord. Något som vara vi två gör tillsammans med varandra. Det är mysigt.

Daniel och jag har nästa barnanpassat lägenhetet iom att de alltid tycks följa med när en vän kommer över. Det finns leksaker och plastserviser (iofs köpta till mig för jag är så svag för söta ting).

Ändå har jag knutar på mina äggledare och bomull om min tick-tack klocka. Jag är så inte där alla andra tycks vara.

då. igår.

ibland tänkter jag att jag inte lever livet till det fullaste. att jag inte tar tillvara på stunden och möjligheterna som korsar min banan. jag vill inte sitta på hösten och känna att jag inte älskat, skrattat, festat, gråtit, tränat, syndat, upplevt och så vidare mig nog. jag vill åka både upp och ner. men så kommer det stunder i livet som är magiska som får mig att känna att jag lever och gör det till fullo. små saker.

igår hade jag en fantastisk augustikväll. jag mötte upp min finaste vän för lite onödig shopping av söta menlösa ting. vi åkte en het buss över västerbron till ramblas för guda god tapas och kall öl. tiden flög inte förbi, vi tog tillvara på den. vi gick vidare i kvällsolen och köpte kaffe och glass. jag tog med henne högt upp på berget vid kyrkan och vi dinglade med benen samtidigt som vi iaktog en råtta. vi promenerade på den fula gatan mot slussen och pratade än mer. vi kramades adjö.

jag fortsatte upp för trapporna mot mosebacke i solnedgången och det var då som magin verkligen slog in på avstånd.

"det är vackert när jag tjuvlyssnar på salem al fakir från mosebacke. tack för ikväll. puss! ps. jag kommer stoppa dig innan du blir crazy cat lady. det är därför man har vänner ;)"

sen svarar hon med ord som får mig att känna att jag verkligen lever livet på bästa möjliga vis.

akkurat

jag har jordens finaste vänner och utan dem vore jag ingenting. ingenting.

det bästa som finns är spontana eftermiddagar som leder till kvällar, sena nätter och tidiga mornar och soluppgångar. det pratas om livet och det dricks gott rödvin. det är med gamla goda vänner och nya som snubblat in i mitt liv. vi skrattar något hysteriskt, vi gråter och vi är ärligare än vi någonsin varit. naket och okonslat.

det är inte skitsnack. det är bollning, det är utbyte av erfarenheter och utlämning av en själv för att finna att vi alla tänkt/tänker känt/känner samma sak/känsla.

tänka sig att livet faktiskt bara bli bättre och bättre desto äldre man blir. det är frikkin fantastiskt! men tänk, tänk om vi hade talat med varandra på detta sätt för 10-15 år sen, när vi hade behövt det som mest. hur stora och starka hade vi varit i livet då?

kuriosa