akkurat

jag har jordens finaste vänner och utan dem vore jag ingenting. ingenting.

det bästa som finns är spontana eftermiddagar som leder till kvällar, sena nätter och tidiga mornar och soluppgångar. det pratas om livet och det dricks gott rödvin. det är med gamla goda vänner och nya som snubblat in i mitt liv. vi skrattar något hysteriskt, vi gråter och vi är ärligare än vi någonsin varit. naket och okonslat.

det är inte skitsnack. det är bollning, det är utbyte av erfarenheter och utlämning av en själv för att finna att vi alla tänkt/tänker känt/känner samma sak/känsla.

tänka sig att livet faktiskt bara bli bättre och bättre desto äldre man blir. det är frikkin fantastiskt! men tänk, tänk om vi hade talat med varandra på detta sätt för 10-15 år sen, när vi hade behövt det som mest. hur stora och starka hade vi varit i livet då?

kuriosa

reflex

gravida äter inte lax, ost, skinka och flyger ogärna.
de trycker i sig tillsatser, färgämnen, besprutningsmedel. bara för att ingen sagt

rutat

det har tagit mig lite mer än halva livet att lära känna mig själv. bättre sent än aldrig.

idag såg jag sambandet efter ett löjligt mail från en kollega. jag mår alltid dåligt när jag har mens. jag finner ingen ro i kroppen, allt känns fel och allt är inte bra nog. jag känner mig ful, fet och oduglig. minsta lilla snedsteg och hela värden rasar. ett ord med otydlig klang o jag känner mig avvisad. jag ransakar mig själv och aldrig är det jag finner bra. jag saknar ihjäl mig men jag vet inte efter vad. jag vill bara bädda ner mig och sova i 3.5 dagar. ostimulerad.

varför känner jag så här? det är som om jag förvandlas till den olyckligaste själen på jorden.

oro måste vara en av de värsta känslorna.

annars är jag som skylten nedan. för jag kan inte vara 100 % på jobbet, hemma och som vän. men det är ju bara två som räknas här i livet. nu pyssla lite, inte visste jag att ståltråd kunde vara så romantiskt en onsdag