jag dör, den är så kul!

Var hittar man mellantinget?

Ska det vara så himlans svårt? Tycker inte att det borde vara det.

Överst på önskelisten står. Ett par dagar med +grader. Följt av några dagar spöregn så att allt smuts å grus försvinner. Och sen solsken så att våren får sig en rejäl spark i ändan.

Sol, vind och vatten.

Jag längtar till Portugal!

Ge aldrig ut ditt nummer till en glasmästare.
Han kan ringa 06.15. *veta*
Han kan oxå vara söt. *veta*

Hoppla!

You will never know!

Så det så! Titta hur mycket du vill, läs allt men du kommer ändå aldrig att veta. *s*

Gårdagens roligaste samtal var med Fia som bjöd mig på födelsedags/inflyttningsfest på fredag i Norsborg. Min kommentar var ”när jag gick i åttan åkte vi till Norsborg på klassresa och det är bara sant!” *stadsbarn* Sen skrattade vi hysteriskt. Fia är för j-a skönt. Måste hitta en present. Vad ger jag till en ensamstående tjej på 23 med son som tvingats flytta hem till mamma igen? Presentkort på barnpassning? Eller kanske en hel hög smycken eftersom hon avgudar mina? Får bli lite lunchshopping på fredag. Fia är med i partypompisarna så fredag kan inte blir fel. Undrar bara hur lördag blir…..

Heja!

Jag har satt stopp

Bestämt mig för att denna gång ska ingenting hända.
Det känns bra.
Lagt band på mig själv.
Ett bra beslut.
Japp!

Vän med sitt ex, kan man vara det?

Igår så kom han över.
Hemma i Sverige i 2 veckor.
Men med en konstig distans och en skumt beteende.
Aldrig trodde jag att han skulle bli sån.
Sitta där och bete sig som om jag fortfarande var kär.
Som om jag skulle hoppa på han vilken minut som helst.
I don’t love you no more!

Undvika att prata om sånt som han tror ska göra mig ledsen.
Du vet ju inte allt om mig längre.
God damn boy!
Tror du att jag skulle utsätta mig för allt det där igen?
Det som gör mig ledsen är att han tydligen inte kan vara vän.
Lite arg men mest besviken.
Vägrar att sitta där och ha en massa hänsyn.
Been there done that!
Ska det va så ska det vara utan en massa bull shit.
Rakt, rent och ärligt.
Vet inte vad han tror, men jag är där han är.
Om inte längre.
I’m over you too, love!

Det är han som behöver ett avslut och inte jag…

Eller är jag ung och naiv?

gnäll

jag vill åka hem, hem, hem. men det går inte för pappa kommer och hämtar mig och så ska vi åka och handla massa mat. men jag vill bara hem och sova. gud vilket tråkig dag. har inte gjort någonting bra. målat mina händer med penna, fullt. ritat en *harkel* till *host host*. that's it! fast sen va jag på banken å fixa lönen, mucho money!

well, well, boring life. R kommer på besök och då har jag nog piggnat på mig......

ciao!

I’ve got a feeling...

Idag sprudlar det av känslor inom mig. Jag är helt sjukt glad och supertrevlig, hade en trevlig stund på Ritma och kunde stannat där längre. Skrattar som en tok på jobbet och känner att idag kan inget gå fel. Har fått ur mycket gjort och ändå har jag ork kvar. Lite förvirrade känslor över att exet är tillbaka i landet och vill typ gärna ses imorgon. Lugna puckar tycker jag. Det ska bli apkul att ses, lång tid har gått och jag har mycket att berätta, men är lite pho för hur det ska bli. Vi har aldrig varit ensamma sen vi va tillsammans. Well it’s gonna turn out just fine, men ändå, it’s been a while. Tror att det är semesterkänslorna som sitter kvar. Bubbel, bubbel!

Jag känner mig invincible.

Kom och skjut mig

Måste han vara så där übertrevlig och skitsnygg nu när jag är på gränsen till desperat?

Smart drag?

Idag super snuvig och allmänt hängig har jag knallat över till mor och far för mail rensning. Jag har fått för många arga sms med uppmaning att tömma mailen. Halvvägs gjort kom jag till den här dagen för exakt ett år sedan och klumpen kom i magen. Har det redan gått ett år? Idag har jag varit singel i ett år. Känns overkligt. Och i fredags var alltså dagen då helvetet började. Och nu på fredag är dagen då sagan började för 5 år sen. Dumma jag, varför skulle jag ta mig ann detta idag och varför skulle jag envist läsa igenom alla mail innan de kastades? Tortera mig själv är vad jag gör. Men till vilken nytta? Ingen alls.

Well, tror jag går hem nu. Läser lite bok, lagar god mat och myser i soffan med lite tv. Tråkigt att vara för förkylt för att vara social men för frisk för att vara sjuk…

Julkänslor och saknad

Jul är på gång vilket känns underbart. Längtar så efter att få fira en vit jul men tjocka släkten och förhoppningsvis blir den inte lika jobbig som förra året. Det va ju vid julen 03 som helvetet började och slutade inte förens 5månader senare. Den här julen känner jag hopp. Hopp om att det inte kan blir värre än den som var. Men så kommer också saknaden. Saknaden av världens bästa, godaste och snällaste mormor. Och så saknaden av den där pojkvännen som värdesatte mig över allt annat. Som skrattade åt mina tokigheter men som sedan helt oväntat tog mitt hjärta och offrade det. För sin frihet. Och saknade av Goldie och Lucy Love som var (och fortfarande är) mina bästa vänner under den klart jobbigaste perioden i mitt liv.

I år ska jag inte bli blå, om inte för att jag fryser.

fan ta kärleken, jag vill inte ha den

jo, det är så här, just nu borde alla killar hängas upp-och-ner i pungen. för nu gör det fan inte lätt för oss tjejer (kanske mest mig)! fan varför är ni inte mer som jag. kläm ur er skiten. man kan inte hålla semesterragget vid liv med små söta ord och gulla med sin helt ovetande flickvän. det är äckligt! och jag blir äcklig för att han är det, fel, fel, fel!!! kan inte det komma en snygging hem till mig. fan inte en enda snygging har jag stött på sen fan juni, det går ju inte. jag försöker vara duktig å säger "stop it you naughty boy" men vad händer, nada. samma gamla veva, back to just friends i en vecka kanske sen är det alltid någon (mest han) som går över gränsen å så va vi där igen. har jag inte lärt mig att fucking long distance inte håller? men bra lina, träffa gärna grabbar som bor på flygavstånd med flickvän, gör de, toppen!

ökentorka... wiiioo wiiioo! SKOGSBRAND TACK!

Splittrad i panik

Inatt drömde jag om min sista dag i Australien. Allt va precis som det va då förutom en sak. Vi (jag, Rikard och Melissa) stannade på vägen till flygplatsen för att jag skulle lämna blod. Och det är kanske så att jag lämnade något där som jag måste åka och hämta.

Idag för ett år sedan va jag i Sydney med Tina. Vi va på Sydney Aquarium, åt lunch i Darlington Harbour å jag fick en nagel i min sallad. På kvällen hängde vi med Rich, Alison och Bruce.

Idag för två år sedan satt jag där jag sitter nu, på jobbet… saker var annorlunda men inte mycket. Istället för att åka hem till lyan som jag gör nu åkte jag nog hem till exet.

Så det här har fått mig att tänka lite. För ett år sen var allt på topp, jag stortrivdes å jag hade jäkligt kul varenda dag. För två år sen hade jag panik över att allt var så vuxet (va 20 då). Idag har jag bytt ut det überseriösa förhållandet mot lägenhet å räkningar. Frågan är vilket som tär mest. För när jag binder upp mig gör jag det fullt ut å nu börjar paniken komma tillbaka. Helst av allt vill jag vara fri som en fågel. Resa, uppleva å ha jäkligt kul. Det är ju då som jag trivs som bäst. Men sen så har jag fått det som många vill ha. En bra lägenhet med bra läge och ett jäkligt bra jobb med världens bästa chef. Kunde inte allt det här ha kommit om 5 år? Även fast jag vet att en del av mig vill ha allt det här nu. Men det går ju inte att kombinera med allt det andra. Vill göra som Cilla. Säga upp lägenhet å jobb och resa dit näsan pekar. Men jag är en fegis.

Känner mig ju urlöjlig över att jag har panik över allt jag vill göra när jag är 22 och som det ser ut nu kommer jag ju att leva tills jag blir 90 nåt. Jag har ju all tid i världen. Jag vill ju inte sitta här sen, och ångra att jag inte tog chansen när jag hade den. Men när är det?

Får bli ett mail till Maylee som fast hon är 30 inte ha panik över att hon inte vet allt än. Inte vad hon ska bli, inte gjort allt hon vill innan barn och man och inte har hon panik för det. Maylee är min idol och jag längtar enormt tills den dagen våra vägar möts igen.

Fab Four Forever, Baby!