Jul är på gång vilket känns underbart. Längtar så efter att få fira en vit jul men tjocka släkten och förhoppningsvis blir den inte lika jobbig som förra året. Det va ju vid julen 03 som helvetet började och slutade inte förens 5månader senare. Den här julen känner jag hopp. Hopp om att det inte kan blir värre än den som var. Men så kommer också saknaden. Saknaden av världens bästa, godaste och snällaste mormor. Och så saknaden av den där pojkvännen som värdesatte mig över allt annat. Som skrattade åt mina tokigheter men som sedan helt oväntat tog mitt hjärta och offrade det. För sin frihet. Och saknade av Goldie och Lucy Love som var (och fortfarande är) mina bästa vänner under den klart jobbigaste perioden i mitt liv.
I år ska jag inte bli blå, om inte för att jag fryser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar