eller lina känner igen sig på oroligt många punkter.
det är dags att gå hem när...
... du, redan på förfesten, ligger, likblek, i fosterställning i ett hörn på köksgolvet.
... klockan är halv tre och du kommer på dig själv med att skrikande och gestikulerande leda ett helt sällskap på väg mot skeppsbar. du har bråttom.
... de tänder i taket.
... de tänder i taket och du upptäcker att människan som du hånglar med är 30+. du bryr dig inte.
... du är ensam kvar på dansgolvet. och älskar det.
... du lutar dig baklänges i slow motion och trotsar tyngdlagen. det känns skönt.
... du överväger att ta av dig på överkroppen och klättrar upp på en högtalare. för att dansa snyggt.
... du blöder.
... du bjuder laget runt för tredje gången.
... du just öppnat upp ditt inre och delat med dig om traumatiserat sex, livshotande sjukdomar och diverse tvångstankar.
... du kollar dig själv i spegeln på toan och ser robert smith.
... de andra fyra, som hånglar med varandra i var sitt omslingrande par, vill gå på efterfest.
... du äter korv.
... du pratar förstående med en hemlös. du vill hjälpa.
... du, 36 timmar senare, fortfarande i samma kläder, kokar kaffe i ett kök i mariefred, och pratar om livet med en fullständig främling.
jag skrattade så mycket att det var svårt att få frukosten att stanna nere.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar