asgrav på bussen

idag på vägen till jobbet hade jag lite tråkigt så för 50elfte gången läste jag mailet från jason. och så fick jag värdens flabbattack, å inte kunde jag sluta skratta. han är ju bara för rolig å söt när han beskriver hur han blev lurad och besviken på sin vän (som han känt i 4(!!!) dagar). å efter 20sek va vi en liten skön skara på 4-5 personen som skratta åt att jag skratta vilket gjorde bussfärden till en trevlig tur. Ett gott skratt förlänger livet å goa vänner med!

happy!

Den helg har varit en ypperligt bra helg! Så idag är jag glad å det känns inte alls speciellt jobbigt med måndag. Fredag städ, middag hos andrea å patrice å så fargo såklart! Lördag; pappa kom o slipade mitt matbord å så pysslade jag hemma, gick över till mor å far för att kolla upp egypten. Det enda vi väntar på nu är besked om andy ska med eller ej, hoppas! Pratade med cilla å med chrille + vän nästan hela kvällen å så somna jag i soffan… å så vart det söndag å då tittade jag bara på tv, hur gött som helst! Å så mitt under allt tv tittande kom ett mess från min älskade lucy love som jag träffade i melbourne. det vart en hel del messande om minnen, grabbar, ångest å när vi ska ses igen. Sen va jag så glad att jag inte kunde sova, inte sova alls. Jag låg bara å skrattade i min säng å var hög på minnen. Underbart! Fast sen somnade nog jag för helt plötsligt gick mobilen igång å klockan var 07.10

Nu äre dags att jobbe…

entligen älg!

wiiioowiiioo! helgen är här! å så skönt. nedräkningen har börjat på jobbet å nästan allt är klart förutom att klockan vägrar bli 5. skönt att inte ha några stora planer, bara göra det jag känner för. tex ikväll då ska jag kolla på tv å mysa i soffan å kanske ska jag poppa popcorn, det vore smaskens. fast innan dess måste jag städa. för jag har stööökigt. storstäda ska jag, lyssna på jättehög musik å dansa för grannarna på andra sidan gatan. borde oxå boka min å towes trip till egypten. måste det annars blir hon arg,fast det får nog bli imorgon för ikväll ska det vara mer me, myself and i.

ha det så trevligt i helgen då.

det växer svampar i skogen

så efter att på lördagen kommit in i världens vägrar-vara-sjuk-tankar blev det en trevlig helg. Civen å jag hade det kuligt i bilen, mor å jag shoppade i örebro, bror å jag lagade god mat å farskrutt bjöd på show. sen på kvällen vart det en jäkla massa telefon i hopp om att fixa ihop frans men när vi väl va överrens hade jag tappat lusten å sov.

sen vart det söndag å jag pratade med rikard om alla mina tankar å nu känns det mycket bättre. lite panik finns det där iaf. fast nu börjar stor sparningen å då blir jag förhoppningsvis på lite bättre humör. målet? att vara på resande fot 2006 igen =) å sen bar det av till tyresta för svamp plockning med efterföljande fika å mys.

sjuk

jag undrar vad jag gjorde förr vid datorn när jag satt här i timmar å det kändes som en kvart. idag är jag sjuk *gå hem till mamma och pappa å få tiden att gå fort genom att sätta sig vid datorn*. nu har jag gjort allt som bör göras å den har gått 30 *jag upprepar* 30minuter... nada.

underhåll mig, någon?!?!?!

Splittrad i panik

Inatt drömde jag om min sista dag i Australien. Allt va precis som det va då förutom en sak. Vi (jag, Rikard och Melissa) stannade på vägen till flygplatsen för att jag skulle lämna blod. Och det är kanske så att jag lämnade något där som jag måste åka och hämta.

Idag för ett år sedan va jag i Sydney med Tina. Vi va på Sydney Aquarium, åt lunch i Darlington Harbour å jag fick en nagel i min sallad. På kvällen hängde vi med Rich, Alison och Bruce.

Idag för två år sedan satt jag där jag sitter nu, på jobbet… saker var annorlunda men inte mycket. Istället för att åka hem till lyan som jag gör nu åkte jag nog hem till exet.

Så det här har fått mig att tänka lite. För ett år sen var allt på topp, jag stortrivdes å jag hade jäkligt kul varenda dag. För två år sen hade jag panik över att allt var så vuxet (va 20 då). Idag har jag bytt ut det überseriösa förhållandet mot lägenhet å räkningar. Frågan är vilket som tär mest. För när jag binder upp mig gör jag det fullt ut å nu börjar paniken komma tillbaka. Helst av allt vill jag vara fri som en fågel. Resa, uppleva å ha jäkligt kul. Det är ju då som jag trivs som bäst. Men sen så har jag fått det som många vill ha. En bra lägenhet med bra läge och ett jäkligt bra jobb med världens bästa chef. Kunde inte allt det här ha kommit om 5 år? Även fast jag vet att en del av mig vill ha allt det här nu. Men det går ju inte att kombinera med allt det andra. Vill göra som Cilla. Säga upp lägenhet å jobb och resa dit näsan pekar. Men jag är en fegis.

Känner mig ju urlöjlig över att jag har panik över allt jag vill göra när jag är 22 och som det ser ut nu kommer jag ju att leva tills jag blir 90 nåt. Jag har ju all tid i världen. Jag vill ju inte sitta här sen, och ångra att jag inte tog chansen när jag hade den. Men när är det?

Får bli ett mail till Maylee som fast hon är 30 inte ha panik över att hon inte vet allt än. Inte vad hon ska bli, inte gjort allt hon vill innan barn och man och inte har hon panik för det. Maylee är min idol och jag längtar enormt tills den dagen våra vägar möts igen.

Fab Four Forever, Baby!

skrämd...

jag har blitt skrämd å det händer inte ofta. är inte ens rädd för hajen som jag möter i vattnet. min nu är jag lite rädd och vill gömma mig. *poffborta*