going slow

jag firar två nätter utan mardrömmar hemma i mjukiskläder och en näsa som ej är andningsbar. jag vill så bli kry till imorgon då julfesten med jobbet går av stapeln. innan semestern hade jag jobbat en dag som denna, men när livet visar att det finns ett sluta tidigare än väntat prioriteras allt om. jag har varit duktig sen jag kom hem. inte jobba mer 8 timmar /dag. inte stressat upp mig. tagit det lugnt och tagit tid för dem som korsat min väg. igår skrattade jag tom åt vår galna semster. idag tittade jag igenom bilder och rensade. har bara bilder från första veckan. de övriga har jag klara bilder av i mitt huvud men ingen att
dela med mig av.

på vårt hostel i NYC kan de inte läsa så bra

jag fick en kompis i central park,
vet inte vem som var mest nyfiken på vem

vi har tagit en promenad i causeway utanför panama city


framme i paradiset.
på landningsbanan går det getter,
men alla armbågas för att först komma över sitt bagage

vårt hotell är wow!

vi är duktiga svenskar med flytväst och hatt,
på väg till en öde ö

jag slutar aldrig att titta ut över inget

sorkelutrustning till ockerpris och överskattad snorkling,
men vem bryr sig när en man som denna gör en sällskap?

tänkte sätta den bakom örat och dansa hula-hula för daniel,
men så slog det mig hur vacker den är där den är

det fanns varken bilar eller gator, men gott om stigar i djungeln

mitt på en stig hittade vi panamas enda thai restaurang,
maten var så grymt god och utsikten bedårande.
vi borde anat oro när himlen inte längre var blå och rykterna om jordbävning bekräftades