Gud som haver barnen kär…

Jag blev lurad att gå på högmässa. Dop stod det på kortet men av de 3 halvtimmar som vi satt där var kanske 15minuter dop. Resten bara tjafs som jag inte förstår eller orkar höra på. Lillkusin är rätt smart kom jag iaf fram till. Han är ju trotts allt 20nu.

Roligt hur två bröder kan bli så olika. Den en är frälst och gifte sig som 22åring. Går regelbundet till kyrkan med sin über religösa fru å flyttar snart till Nashville för en musik/designkarriär. Den andra lullar runt helt inne på reggaekulturen å tar dagen som den kommer. Gissa vem som är min favorit.

Konstig upplevelse när både mor och far sjunger med i en psalm utan att ens titta ner i psalmboken. Bara för att sedan sjunga ”Gud som haver barnen kär” i en betydligt snuskigare variation än jag någonsin sjungit. Jag satt som ett frågetecken. Var har de hittat denna dolda talang?

Efter dop och långfärd tillbaka till Stockholm hälsade vi på min faster på KS. Det var riktigt jobbigt. Hon såg ut att var död, fast just nu är hon så långt ifrån döende hon varit på länge. Jag sa två ord under 1,5 timme. Å det var till hennes doktor. Sen satt jag bara tyst å titta på henne. Hon ligger i ett riktigt moment 22. Moment 22 av den värsta sorten. Allt gick bara runt, runt, runt när han skulle förklara vad det var för fel denna gång. Så här har det varit i fyra år. Alla sabla sjukdomar löser av varandra och friskheten känns oerhört långt borta. Kom lite närmare.